NÅGRA TANKAR
Har funderat lite över förlossningen.
När jag var i vecka 25-35 tänkte jag på det nästan varje dag.
Hur ont kommer det att göra? Kommer jag att klara det?
Någonstans inne i hjärnan hade jag ändå en röst som talade om att “du är kvinna, du är som gjord för det här”. Ja, och så måste det ju vara. Kan alla andra, så kan väl jag?
Jag är en tuff tjej.
Jag intalar mig själv att det självklart är så,
och det har bara blivit klarare ju längre tiden gått.
Nu sitter jag här, fyra dagar innan beräknat förlossnings datum
och vill inget hellre än att det ska sätta igång. Jag har kommit till insikt över att
jag aldrig kommer kunna undvika smärtan. Smärtan som förmodligen glömts bort redan
sekunderna efter, när jag får hålla min lilla prinsessa i famnen.
Så säger ju alla andra att det är, så må det också vara.
Jag tror att det stämmer bra, och precis som du skriver smärtan går inte att undvika vi måste ju få ut guldklimparna som växer inom oss. ;-)
Det kommer att gå jättebra och tänk vilken lycka när du får hålla henne första gången! Det går nog inte att föreställa sig hur det kommer att kännas.
Stor kram till dig tjejen, du fixar det galant! <3
Det är värt varje minut av smärtan!!! Det finns INGET som slår känslan av att se sitt barn. Det går inte att beskriva. Förutom att jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det... =) Det är underbart Empan!!
Önskar er all lycka!!
Puss & kram
Du verkar vara en fantastisk människa. Du kommer snart att ha en helt underbar liten dotter och vara supermamma nummer 1. Lycka till med allt!
Klart att du klarar det :) KLarar jag så klarar du! Smärtan kommer vara värt var enda sekund när lill skruttan tittar ut! Nu får ni köra färdknäppen ikväll så att det sätter ingång tills imorgon ;)Kram kram!
